[titel]

På http://www.cognito.se/ (webbforum för filosofi, psykologi, politik, kultur och andlighet) konfronterades jag i en diskussion av en "filosof"s försök att kringgå yttrande- och tryckfriheten till fördel för det s.k. förbudet att avbilda Mohammed (för det finns ju inga avbilder av profeten inom den muslimska världen... nej nej...). Hans resonemang gick såhär:

(1) lagar är till för att skydda människors rättigheter
(2) det finns lagar som reglerar vad man får säga (hets mot folkgrupp, etc)
(3) alltså är yttrandefriheten underordnad någon annan rättighet

Detta avslutades med en retorisk fråga:

(4) vilken är då denna rättighet?

Detta skulle alltså, enligt "filosofens" egen utsago, vara intressant ur rättighetsteoretisk synvinkel.

Jasså?

Saken är ju den att det här inte alls handlar om rättigheter (vilket förståss gör det jävligt ointressant ur ett rättighetsteoretiskt perspektiv). "Rättigheten att inte bli kränkt" (eller vad det nu var för omskriving för "Öh, jag tror att jag får ett jävla filosofiskt nimbus om jag skriver 'bajs, baj, bajs' paketerat i "rättighetsteori" (phewf!)" som var "filosofens" visa slutkläm) är förståss inte en rättighet, lagar som reglerar detta (exivs hets mot folkgrupp) är pragmatiska och inte avsedda att skydda rättigheter i direkt bemärkelse. Poängen med dylika lagar är att minska friktion oilka samhällsgrupper emellan, och alltså i förlängningen att verkar preventivt mot aggressioner.

Men det handlar inte om rättigheter. Och givetvis inte om rättighetsteori...

/ne