Guide: Så citerar du som en illitterat babian ("fascism!" prt 2)

I kommentarerna till mitt förra inlägg om användandet av ordet fascism, har jag fått mothugg av den glade cynikern Andreas. Detta givetvis för att jag använde ett av hans inlägg som exempel på det slöa, slentrianmässiga gödslandet av "fascism!" i tid och otid.

Han argumenterar alltså för att "fascism!" är en användbar (och korrekt) term för att beskriva, för att citera den glade cynikern: "att man vill ha ett totalitariärt samhälle". 

Jag menar att även om detta är en komponent i fascismen, är det inte en definition av fascism, och så vidare.

Men Andreas, den glade cynikern och tillika slipade debattören har ett äss i rockärmen, inte vilket jävla äss som helst utan fucking spader äss. Han drar upp det, i en snygg rörelse, och säger: "Eat this, motherfucker!" och slänger det framför mig:

"Wikipedia och du är inte överrens. Eller så har jag missat något.
'The original meaning of the word as described by Mussolini [...] was a society in which the ideology of the state had influence, if not power, over most of its citizens'. - Wikipedia
Är inte det korrekt? Isf tycker jag min användning av ordet inte var felaktig. Eller får man bara kalla Mussolini för fascist?"

"Eat shit and die, asshole!" tänker Andreas och lutar sig förnöjt tillbaka.

Jag observerar omedelbart att den glade cynikern och framstående informationssökaren har utelämnat källhänvisning, och anar ugglor i mossen. Ett snabbt genomsök av wikipedias artiklar kring fascism ger (förutom att de stöder min uppfattning om ordets svaghet) att det "ord vars ursprungliga innebörd beskrevs av Mussolini" inte alls är "fascism", utan "totalitarianismo" (alltså totalitarism)! Så ja, du har missat "något".

Starkt jobbat, Andreas! Vet du vad? Jag är övertygad om, att om du inte var en illitterat babian faktiskt hade kunnat hitta citat på wikipedia som faktiskt hade varit till stöd för din version, bara de plockades lite ur sin kontext. Men istället väljer du att göra bort dig helt, jävligt starkt jobbat.

Och du, spader äss får du tillbaka; du vet väl vart du kan köra upp det nu, va?

/ne

Hemläxa: http://en.wikipedia.org/wiki/Definitions_of_fascism
http://en.wikipedia.org/wiki/Fascist_%28epithet%29

"fascism!"

Ovan har vi ett nästan helt innehållslöst begrepp, nästan lika tomt som formord som "på", "av" och "till". Lik förbannat används det flitigt - nej det sprids som dynga - i diskussioner och debatter. Inte minst åt vänster i den politiska skalan, men kanske framförallt bland stjärnögda anarkister är det poppis. Vi får inte heller glömma att det givetvis också används av personer utan medveten politisk hemvist, eller instinkt (detta kan ju förståss vara sant även om de har en politisk hemvist, antar jag).

Här nämns "fascism!" nästan slentrianmässigt (mot slutet av inlägget), som en given del i vad jag antar ska vara politiskt vokabulär. Och här oroar sig någon för att "fascismen!" närmar sig med stormsteg. Och där är "fascism!" att införa ordningsbetyg i skolan (som skribenten i fråga går på...).

Here's a fucking newsflash: när ni skriver/säger "fascism!" så betyder betyder det ingenting. När ni skriver "fascism!" skulle ni lika gärna kunna skriva "bajs!". Det är antagligen det mest subjektiva begrepp som finns i den politiska vokabulären.

Fascist är, så till vida vi inte talar om medlemmar i Mussolinis fascistparti, utan tvekan ett subjektivt begrepp. Yttrar någon värderande åsikter om olika människor kan man vara säker på att någon tomte ropar: "Fascist!", någon annan kallar det "fascism!" att ta ut TV-licenspengar, och någon tycker att det är "fascism!" att inte vilja ha öppna gränser för flyktingar.

Begreppet är urvattnat och missbrukat till den milda grad att det egentligen inte betyder något annat än ett avståndstagande från det vi kallar "fascism!".

Eftersom "det här är fascism!" egentligen bara betyder "det här gillar jag inte", är också nyttjandet av "fascism!" ett utmärkt sätt för folk (sådana muppar som ligger bakom bloggarna ovan, till exempel) att kumma undan med att inte förklara och inte argumentera för varför något är "fel". Det räcker ju så gott att skrika "FASCISM!"!

/ne


Rättigheter och pragmatiska lagar (mer om Mohammedrondellhunden)

http://www.cognito.se/ (webbforum för filosofi, psykologi, politik, kultur och andlighet) konfronterades jag i en diskussion av en "filosof"s försök att kringgå yttrande- och tryckfriheten till fördel för det s.k. förbudet att avbilda Mohammed (för det finns ju inga avbilder av profeten inom den muslimska världen... nej nej...). Hans resonemang gick såhär:

(1) lagar är till för att skydda människors rättigheter
(2) det finns lagar som reglerar vad man får säga (hets mot folkgrupp, etc)
(3) alltså är yttrandefriheten underordnad någon annan rättighet

Detta avslutades med en retorisk fråga:

(4) vilken är då denna rättighet?

Detta skulle alltså, enligt "filosofens" egen utsago, vara intressant ur rättighetsteoretisk synvinkel.

Jasså?

Saken är ju den att det här inte alls handlar om rättigheter (vilket förståss gör det jävligt ointressant ur ett rättighetsteoretiskt perspektiv). "Rättigheten att inte bli kränkt" (eller vad det nu var för omskriving för "Öh, jag tror att jag får ett jävla filosofiskt nimbus om jag skriver 'bajs, baj, bajs' paketerat i "rättighetsteori" (phewf!)" som var "filosofens" visa slutkläm) är förståss inte en rättighet, lagar som reglerar detta (exivs hets mot folkgrupp) är pragmatiska och inte avsedda att skydda rättigheter i direkt bemärkelse. Poängen med dylika lagar är att minska friktion oilka samhällsgrupper emellan, och alltså i förlängningen att verkar preventivt mot aggressioner.

Men det handlar inte om rättigheter. Och givetvis inte om rättighetsteori...

/ne

Gud älskar mig!

http://www.gudalskardig.com/, visst är det fantastiskt? Länken var en av de finfina google-annonserna som medföljer snåla bloggare på blogg.se. Men det kanske inte är så fantastiskt, "obehagligt" är ordet som kommer till mig, lite av en ryggradsreflex (jag är på gränsen till att utveckla en allergi mot religion, och då bör det också nämnas att jag inte är allergisk mot något annat (pollen, katter, mjölk, etc), övermänniska som man är).

Men visst har religion och gudsbegreppet med kärlek att göra, på ett sjukt och vridet sätt. På samma sätt som underkastelse och självförnekelse har med kärlek att göra.

På sidan (gudälskardigochdigochdigmeninteerförståsseraotrognajävlar.com) finns ett förslag på en bön som upphovsmännen (Campus Crusade och Jesus International (argh, samtdidigt som jag hånler känner jag hur det kryper som maskar innanför huden på mig)) hoppas på att alla som åser deras fem-steg-till-frälsning skall försjunka i. Redan andra meningen säger det uppenbara: "Jag har gått min egen väg och har syndat mot Dig."

Tänds det några varningslampor? Ja, religion är inget annat än självutplåning.

Vad ska man säga? Gud älskar mig, men jag älskar inte Gud. faktum är att jag tycker att det vore önskvärt om hans begränsande (för det är vad Gud är: "begränsingar", oavsett om han existerar eller inte) existens inte existerade (vilket jag ju inte vet om han gör, jag är agnostiker i min inställning till frågan om eventuella Guds existens, och anti-teist i min inställning till Guds existens som sådan).

Gud är en negation av frihet, allt annat är nyspråksomskrivningar.

/ne

PS. Vill passa på och tipsa om Pat Condell på YouTube: http://www.youtube.com/user/patcondell, som - så att säga - sparkar lite stjärt med religion. DS.

Presentation

Jag har sett att de flesta som har skapat en ny blogg har beslutat sig för att försöka fega sig igenom det pinsamma i att vara minst två år för sen med detta. Folk skriver saker som "Välkommen till ännu en blogg i bloggboomen" och andra pinsamheter.

Jag menar, dina eventuella läsare ser att bloggen är ny och att du som skribent är ny, du behöver väl inte stå med darrande ben och väta byxskrevet. Skriv bra så skiter läsarna i det; det är bara en nödvändighet att vara "hipp" om du inte har ett skit att säga.

Nu tycker väl någon smartskalle att jag, i och med detta inlägg, är lika pinsam, och begår samma misstag. Ja du, smartskalle och viktigpetter, det ligger väl kanske något i det... Så jag funderar på att ge fan i att publicera det här inlägget, men eftersom du läser det nu (för det gör du ju (whoooha, telepati är precis vad skrivande är)) har jag uppenbarligen inte gjort det.
Och ja, det är ju din förlust.

/ne

Vad Mohammedrondellhunden egentligen är

Jag antar att det här är i senaste laget. Men diskussionen kring detta är ju i allra högsta grad levande fortfarande (i de flesta dagstidningars insändarsidor tävlar den ena idioten mot den andra i att överrösa varandra med idiotiska argument som försvar för sina tillika idiotiska spypåsar till åsikter), och båda sidor är lika "vitala" (i det här sammanhanget "livliga"; inte "livskraftiga") i sin argumentation.

Det tycks ju jävligt mycket åt höger och vänster (inte minst på nämnda insändarsidor), och det enda som man lyckas skita ur sig är detta:
 
Karikatyren är (1) "bra", eller (2) "dålig"...
därför att (1) yttrandefriheten måste försvaras, eller för att (2) det är fel att kränka en massa människor.

Sedan har vi ju förstås varianter där de sedvanliga försöken att vara resonabel skjuts in:

(1) men jag förstår reaktionerna, (2) fast jag vet att yttrandefriheten gäller.

Löjligt. Allmänt tyckande i sin västa paint-by-numbers-stöpning. 


Sanningen är den att det ligger en växelverkan i det här. Och det är faktiskt en konflikt mellan två trossystem: sekulär demokrati och religion (med allt som tillkommer). Flaggbrännandet är lika mycket en reaktion på Mohammedteckningar, som Mohammedteckningar är en reaktion på flaggbrännandet. Vilks slafsiga teckning hade inte varit intressant för publikation (som jag har förstått det menar han att det estensiella i hans konst just är konsekvenserna), om den inte potentiellt hade flaggbränning som följd.

Om vi ser protesterna (med allt som tillkommer (dödshot, flaggbränning, fördömmanden) som försvar för religionens och Islams helighet, är Mohammedteckningarna försvar för den sekulära demokratins yttrandefrihet.

Vi är otrogna och dekadenta och de är ofria och odemokratiska, och på var sin sida bränner vi varandras flaggor.

Till bakgrunden för Nerikes Allehandas publicering ligger ju att man på håll hade vägrat ställa ut Rondellhunden på grund av rädsla för våldsaktioner mot konstgalleriet i fråga (givetvis kan vi också tänka oss aspekten att man faktiskt ville undvika att uppröra någon av andra skäl). Publiceringen är en protest mot just detta, på samma sätt som flaggbrännandet är en protest mot att man får publicera.

Det är alltså en kollision mellan två trossystem, och jag menar att det inte finns någon passiv part i detta. Och givetvis inget offer (ännu, ponera att Mohammedavbildningar faktiskt skulle förbjudas så är en bit av yttrandefriheten död (att skylla detta på publiceringen är lika idiotiskt som att skylla på den våldtagna kvinnan som gick ensam hem genom parken)).

/ne

RSS 2.0