[titel]

Det bästa sättet att angripa sina motståndare är som bekant att förekomma dem. I detta inlägg avser jag ta upp alla möjliga (och, som det ska visa sig, omöjliga) argument för religion. Och de skola nedsablas som de villfarelser de äro!

Givetvis kan jag här inte täcka hela den klena argumentation som det religiösa massmedvetandet kan tänkas fabulera ihop, men det är ett försök att täcka de vanligaste och (i uttalarens ögon) mest funktionella pro-religiösa ståndpunkterna. Om något glöms bort eller förbises, är du varmt välkommen att föra upp detta bland kommentarerna.

Nu kör vi!

1) Religion ger mening och syfte åt utövarens liv - Ja, detta är ju givetvis sant. Men uttalandet brukar föras (främst av icke-religiösa konservativa muffare (obs vansinnigt grov generalisering)) som ett försvar för religionens existens. Som om det vore något gott. Det borde, enligt all rim och reson, möjlitvis användas som en beklagande klapp på huvudet, på samma sätt som i förhållandet till nynazistiska bråkstakar: "De är vilsna och finner väl mening med sin vilsna tillvaro i nazismen/religionen". Det är inte ett användbart argument.

2) Religionen är ju tillgodo för utövaren - Man menar alltså att det är fint att ha någon att vända sig till, bikta sig... jag menar samtala med, prästen, o.s.v. Ja, detta är ju ett lika fruktbart försvar för religionen som det faktum att bödeln får betalt är försvar för dödstraffet!

3) Religionen värnar om vettiga värderingar, och dess utövare håller sig från skörlevnad av diverse slag - Som argument spelar det här alltså på religionens värderingar, och fungerar ju inte som ett försvar för religionen, eftersom religiösa värderingar inte biter på icke-religiösa (förutom när "bitandet" tvingas fram då! vilket ju tycks vara ett tema i historien). Dessutom: om någon till äventyrs gillar värderingarna har det ju fortfarande inget att göra med tron (eftersom folk uppenbarligen har värderingar trots att de inte är troende, kors i taket!). Religionen i sig är ju överflödig.

4) Religiösa gör mycket gott - Är ju inte heller ett fruktbart försvar. Om nu det goda kommer från religionen, hur kommer det sig att icke-religiösa också gör gott? Som försvar för religionen är detta bara ett förnekande av individen, och hennes möjligheter till fria val - till valet mellan gott och ont - och det var något jag trodde man gärna saluförde i kyrkorna! Dessutom ska vi ju inte förglömma allt det elände och ondska som religionen har legat och ligger bakom.

Ofta hör man ju åsikten att ateister och troende är ungefär samma jeppar. "Det handlar ju om tro i båda fallen", "Samma lika", o.s.v. Motiven och personerna bakom de här idéerna verkar sträcka sig från konservativa som vill försvara religionen (på, i enlighet med vanligt konservativt förfarande, helt irrationella grunder), vanliga tomskallar av "Jag-tror-på-nått-men-jag-vet-inte-vad-det-är"-stöpning, och, faktiskt, religiösa själva (vilket ju är stor, stor humor). Sammanhållande är att folk som företräder den här åsikten är att de menar att det är fel att basha religion. (Obs att "folk" i ovanstående mening kan med fördel bytas ut mot "fån")

Oavsett motiv, ideologiska och metafysiska idéer, antal gymnasiepoäng i religionskunskap och filosofi och missriktad hänsyn till "oliktänkande" har ni fel. Att inte tro och att tro är två väsensskilda saker. Även om det visst "handlar om tro i båda fallen" är det inte "samma lika". Inte alls.

Om vi iakttar olika nivåer i detta ser vi detta:

(1) Finns det någon gud?

(2) Är detta en specifik gud som du känner till något om genom något slags skrivet dokument, eller genom någon oral tradition?

(3) Följer du denne guds regler (d.v.s. de regler någon har skrivit ner eller verbalt förmedlat till dig), för att uppnå frälsning/undvika straff?

Skillnaden mellan att svara "nej" på (1) och att svara "ja" på alla frågor är ju enorm.

Ateisten tror inte för att hen inte har blivit övertygad om de religiösa bevisens vederhäftighet. Men religiös tro är något annat, det är, som Pat Condell säger, en ren viljehandling. Blind tro har ingen förankring i något vi "vet". Och det är ju just det som är hela grejen, inte sant? Precis som Douglas Adams skojar om det i Liftarens Guide till Galaxen, en religion baseras på tro, och en gud som vi vet existerar behöver ingen tro på. Och successivt har ju religionen flyttats bakåt när vi faktiskt har fått kunskap att fylla tomrummen där religiös dogmatik tidigare fyllde igen med tro. På samma sätt har gudsbegreppet blivit mer abstrakt och mer och mer flyttats utanför den konventionella världsbilden, nu utgör "Gud" mer en samling regler ("livsråd" för den liberale prällen, och "plikter" för den konservative) för hur vi leva våra liv. Ärligt talat, kunde vi inte bara ha kasserat hela skiten redan när de första myterna spräcktes?

Så det är en enorm skillnad mellan att tro på något ofalsifierbart, och att inte tro på det. Men är gud redo att överbevisa mig får han gärna påkalla min uppmärksamhet till sin existens, till dess kommer jag fortsätta betrakta hans existens som inget annat än tom, blind tro, som hitintills inte har hjälpt mig eller någon annan.

/ne

SvD rapporterar att Tom Cruise har byggt ett skyddsrum för att undvika att bli attackerad av en alien, som tydligen befolkar hans paranoida världsbild. "Jaha" säger jag (efter att ha förfasats över artikeln, som verkligen (vad gäller innehåll och faktakoll) inte är annat än en Aftonbladetartikel insmugen i SvDs nätupplaga), sådan har idioti är väl inget nytt, eller ens specifikt för scientologer. Faktum är att paranioda vanföreställningar är ju något som har förföljt människan ända sedan hon uppfann, i kronologisk ordning: vapen, berusningsmedel och religion.

Och är Tom verkligen jättesjuk?

Jag menar, är det inte rimligare - utifrån det vi faktiskt lärt oss om världen (i motsats till det som någon har hallucinerat ihop för tusentals år sedan) - att vara rädd för utomjordlingar än för satan och helvetet? Tom Cruises paranoida vanföreställning har ju till viss del grund i vetenskap (alltså: universum och möjligheten till liv på andra platser än jorden), medan helvetet inte har grund i något annat än någon svamptuggande, psykotisk ökenmupp med för mycket fritid.

Om jag skulle bygga mig ett skyddsrum för att skydda mig mot det årliga "brinnande-bajs-regnet" skulle Sveriges läkarkår vara jäkligt ivriga på att skriva ut medicin åt mig, medan religiösa kommer undan som troende (vilket, gvietvis bara är samma sak som sinnessjuk) trots att de avstår från sex i rädsla för att en arg Gud ska slänga ner dem till en annan dimension - helvetet - där de ska bli troterade av en ännu argare och elakare djävul. Religiösa i alla länder, sök hjälp!

Tills dess ska jag bygga mig ett skyddsrum, inte för att skydda mig mot utomjordlingar, bajsregn eller ens kärnvapenkrig. Utan för att skydda mig mot religioner och dess utövare, för (jag är helt ärlig nu) det är faktiskt ni - och har har alltid varit ni - som är det största hotet mot människan, både som individ och kollektiv, både mot er själva och andra.

Over and out
/ne