[titel]

Min blogg har beskyllts för att vara både trångsinnt och bitter, aggressiv (jag har uppenbarligen mig själv att skylla här) och allmänt osympatisk. Så jag hade tänkt göra lite förändringar, om än bara för ett inlägg. Jag menar, hur tröttsamt blir det inte med enbart aggressiva utspel?

Jag upptäckte på den glade cynikern Andreas blogg bloggsmittan "8 saker jag aldrig kommer att ge en chans" som ekar likt rundgång i den svenska bloggosfären. Som lite av en motreaktion tänkte jag ta upp några saker som jag faktiskt gav en chans, trots att jag trodde att jag aldrig skulle ge dem en chans. Jag tänker mig (och har alltid tänkt mig) att det är lite fint att sätta sig på tvären, lite som man kan tänka sig att ett fiskben tänker. Dessutom har jag beslutat mig för att bara ta upp fem saker (för att: jag vill vara tvärs-emot/jag lider av tillfällig fantasibrist)

1. Bloggar trodde jag aldrig att jag skulle engagera mig i. Även om bloggmediet förståss har så stor potential till  att bli en global och för all del glokal demokratiserande medvetandegörande rörelse tänkte jag mig att det i huvudsak ändå alltid kommer vara en slaskhink för allmänt tyckande, konspirationsteorier och navelskådning. Nu sitter jag och bloggar själv, och har väl insett att det visst finns skribenter som faktiskt har något att säga, vilket förståss inte hindrar det faktum att majoriteten av bloggarna inte är annat än virituella toaletter.

2. Studier var något jag under de glada gymnasieåren hade svårt att föreställa mig att syssla med. Nu är det en realitet: jag är student. Detta hänger förståss ihop med att jag provade...

3. hederligt arbete, och jag kom på att det var nog inte något för mig.

4. Vapen, ärligt talat, när jag gick i låg- och mellanstadiet var ju det där med fred något man pushade på. Seså, ungar, rita FNs emblem, rita en kanon som skjuter blommor. Kladda ihop något som vi sänder till någon i långtbortistan. Detta tycks ju varit vitala delar i fostrandet av goda svenska medborgare. Precis som lumpen.

5. Sådana här listor, som förståss är den uppenbara punkten. "Jag tycker"-listor är för det mesta inte annat än ytlig, löjlig och för det mesta helt substanslös självbekräftelse-onani. Därav min vilja att vara anti, kan tänkas. Dock bör det väl poängteras att detta i huvudsak blev en sarkastisk hat-lista ändå, trots det vackra orden och goda intentionerna.

/ne

Ofta hör man ju åsikten att ateister och troende är ungefär samma jeppar. "Det handlar ju om tro i båda fallen", "Samma lika", o.s.v. Motiven och personerna bakom de här idéerna verkar sträcka sig från konservativa som vill försvara religionen (på, i enlighet med vanligt konservativt förfarande, helt irrationella grunder), vanliga tomskallar av "Jag-tror-på-nått-men-jag-vet-inte-vad-det-är"-stöpning, och, faktiskt, religiösa själva (vilket ju är stor, stor humor). Sammanhållande är att folk som företräder den här åsikten är att de menar att det är fel att basha religion. (Obs att "folk" i ovanstående mening kan med fördel bytas ut mot "fån")

Oavsett motiv, ideologiska och metafysiska idéer, antal gymnasiepoäng i religionskunskap och filosofi och missriktad hänsyn till "oliktänkande" har ni fel. Att inte tro och att tro är två väsensskilda saker. Även om det visst "handlar om tro i båda fallen" är det inte "samma lika". Inte alls.

Om vi iakttar olika nivåer i detta ser vi detta:

(1) Finns det någon gud?

(2) Är detta en specifik gud som du känner till något om genom något slags skrivet dokument, eller genom någon oral tradition?

(3) Följer du denne guds regler (d.v.s. de regler någon har skrivit ner eller verbalt förmedlat till dig), för att uppnå frälsning/undvika straff?

Skillnaden mellan att svara "nej" på (1) och att svara "ja" på alla frågor är ju enorm.

Ateisten tror inte för att hen inte har blivit övertygad om de religiösa bevisens vederhäftighet. Men religiös tro är något annat, det är, som Pat Condell säger, en ren viljehandling. Blind tro har ingen förankring i något vi "vet". Och det är ju just det som är hela grejen, inte sant? Precis som Douglas Adams skojar om det i Liftarens Guide till Galaxen, en religion baseras på tro, och en gud som vi vet existerar behöver ingen tro på. Och successivt har ju religionen flyttats bakåt när vi faktiskt har fått kunskap att fylla tomrummen där religiös dogmatik tidigare fyllde igen med tro. På samma sätt har gudsbegreppet blivit mer abstrakt och mer och mer flyttats utanför den konventionella världsbilden, nu utgör "Gud" mer en samling regler ("livsråd" för den liberale prällen, och "plikter" för den konservative) för hur vi leva våra liv. Ärligt talat, kunde vi inte bara ha kasserat hela skiten redan när de första myterna spräcktes?

Så det är en enorm skillnad mellan att tro på något ofalsifierbart, och att inte tro på det. Men är gud redo att överbevisa mig får han gärna påkalla min uppmärksamhet till sin existens, till dess kommer jag fortsätta betrakta hans existens som inget annat än tom, blind tro, som hitintills inte har hjälpt mig eller någon annan.

/ne

SvD rapporterar att Tom Cruise har byggt ett skyddsrum för att undvika att bli attackerad av en alien, som tydligen befolkar hans paranoida världsbild. "Jaha" säger jag (efter att ha förfasats över artikeln, som verkligen (vad gäller innehåll och faktakoll) inte är annat än en Aftonbladetartikel insmugen i SvDs nätupplaga), sådan har idioti är väl inget nytt, eller ens specifikt för scientologer. Faktum är att paranioda vanföreställningar är ju något som har förföljt människan ända sedan hon uppfann, i kronologisk ordning: vapen, berusningsmedel och religion.

Och är Tom verkligen jättesjuk?

Jag menar, är det inte rimligare - utifrån det vi faktiskt lärt oss om världen (i motsats till det som någon har hallucinerat ihop för tusentals år sedan) - att vara rädd för utomjordlingar än för satan och helvetet? Tom Cruises paranoida vanföreställning har ju till viss del grund i vetenskap (alltså: universum och möjligheten till liv på andra platser än jorden), medan helvetet inte har grund i något annat än någon svamptuggande, psykotisk ökenmupp med för mycket fritid.

Om jag skulle bygga mig ett skyddsrum för att skydda mig mot det årliga "brinnande-bajs-regnet" skulle Sveriges läkarkår vara jäkligt ivriga på att skriva ut medicin åt mig, medan religiösa kommer undan som troende (vilket, gvietvis bara är samma sak som sinnessjuk) trots att de avstår från sex i rädsla för att en arg Gud ska slänga ner dem till en annan dimension - helvetet - där de ska bli troterade av en ännu argare och elakare djävul. Religiösa i alla länder, sök hjälp!

Tills dess ska jag bygga mig ett skyddsrum, inte för att skydda mig mot utomjordlingar, bajsregn eller ens kärnvapenkrig. Utan för att skydda mig mot religioner och dess utövare, för (jag är helt ärlig nu) det är faktiskt ni - och har har alltid varit ni - som är det största hotet mot människan, både som individ och kollektiv, både mot er själva och andra.

Over and out
/ne