Vad Mohammedrondellhunden egentligen är
Jag antar att det här är i senaste laget. Men diskussionen kring detta är ju i allra högsta grad levande fortfarande (i de flesta dagstidningars insändarsidor tävlar den ena idioten mot den andra i att överrösa varandra med idiotiska argument som försvar för sina tillika idiotiska spypåsar till åsikter), och båda sidor är lika "vitala" (i det här sammanhanget "livliga"; inte "livskraftiga") i sin argumentation.
Det tycks ju jävligt mycket åt höger och vänster (inte minst på nämnda insändarsidor), och det enda som man lyckas skita ur sig är detta:
Karikatyren är (1) "bra", eller (2) "dålig"...
därför att (1) yttrandefriheten måste försvaras, eller för att (2) det är fel att kränka en massa människor.
Sedan har vi ju förstås varianter där de sedvanliga försöken att vara resonabel skjuts in:
(1) men jag förstår reaktionerna, (2) fast jag vet att yttrandefriheten gäller.
Löjligt. Allmänt tyckande i sin västa paint-by-numbers-stöpning.
Sanningen är den att det ligger en växelverkan i det här. Och det är faktiskt en konflikt mellan två trossystem: sekulär demokrati och religion (med allt som tillkommer). Flaggbrännandet är lika mycket en reaktion på Mohammedteckningar, som Mohammedteckningar är en reaktion på flaggbrännandet. Vilks slafsiga teckning hade inte varit intressant för publikation (som jag har förstått det menar han att det estensiella i hans konst just är konsekvenserna), om den inte potentiellt hade flaggbränning som följd.
Om vi ser protesterna (med allt som tillkommer (dödshot, flaggbränning, fördömmanden) som försvar för religionens och Islams helighet, är Mohammedteckningarna försvar för den sekulära demokratins yttrandefrihet.
Vi är otrogna och dekadenta och de är ofria och odemokratiska, och på var sin sida bränner vi varandras flaggor.
Till bakgrunden för Nerikes Allehandas publicering ligger ju att man på håll hade vägrat ställa ut Rondellhunden på grund av rädsla för våldsaktioner mot konstgalleriet i fråga (givetvis kan vi också tänka oss aspekten att man faktiskt ville undvika att uppröra någon av andra skäl). Publiceringen är en protest mot just detta, på samma sätt som flaggbrännandet är en protest mot att man får publicera.
Det är alltså en kollision mellan två trossystem, och jag menar att det inte finns någon passiv part i detta. Och givetvis inget offer (ännu, ponera att Mohammedavbildningar faktiskt skulle förbjudas så är en bit av yttrandefriheten död (att skylla detta på publiceringen är lika idiotiskt som att skylla på den våldtagna kvinnan som gick ensam hem genom parken)).
/ne
Det tycks ju jävligt mycket åt höger och vänster (inte minst på nämnda insändarsidor), och det enda som man lyckas skita ur sig är detta:
Karikatyren är (1) "bra", eller (2) "dålig"...
därför att (1) yttrandefriheten måste försvaras, eller för att (2) det är fel att kränka en massa människor.
Sedan har vi ju förstås varianter där de sedvanliga försöken att vara resonabel skjuts in:
(1) men jag förstår reaktionerna, (2) fast jag vet att yttrandefriheten gäller.
Löjligt. Allmänt tyckande i sin västa paint-by-numbers-stöpning.
Sanningen är den att det ligger en växelverkan i det här. Och det är faktiskt en konflikt mellan två trossystem: sekulär demokrati och religion (med allt som tillkommer). Flaggbrännandet är lika mycket en reaktion på Mohammedteckningar, som Mohammedteckningar är en reaktion på flaggbrännandet. Vilks slafsiga teckning hade inte varit intressant för publikation (som jag har förstått det menar han att det estensiella i hans konst just är konsekvenserna), om den inte potentiellt hade flaggbränning som följd.
Om vi ser protesterna (med allt som tillkommer (dödshot, flaggbränning, fördömmanden) som försvar för religionens och Islams helighet, är Mohammedteckningarna försvar för den sekulära demokratins yttrandefrihet.
Vi är otrogna och dekadenta och de är ofria och odemokratiska, och på var sin sida bränner vi varandras flaggor.
Till bakgrunden för Nerikes Allehandas publicering ligger ju att man på håll hade vägrat ställa ut Rondellhunden på grund av rädsla för våldsaktioner mot konstgalleriet i fråga (givetvis kan vi också tänka oss aspekten att man faktiskt ville undvika att uppröra någon av andra skäl). Publiceringen är en protest mot just detta, på samma sätt som flaggbrännandet är en protest mot att man får publicera.
Det är alltså en kollision mellan två trossystem, och jag menar att det inte finns någon passiv part i detta. Och givetvis inget offer (ännu, ponera att Mohammedavbildningar faktiskt skulle förbjudas så är en bit av yttrandefriheten död (att skylla detta på publiceringen är lika idiotiskt som att skylla på den våldtagna kvinnan som gick ensam hem genom parken)).
/ne
Kommentarer
Postat av: Nadina
Har du lust att besöka min blogg och läsa första delen ur min novell? (:
Postat av: phewf
du är bra med ord, du.
skulle vara intressant att höra dina kommentarer om min blogg?
Trackback
